En presentation av ansvarig för museet.
Jag heter Jan Myrtorp är född 1941 och driver Leksaksmuseet utanför Fjugesta
Jag har under mitt yrkesverksamma liv arbetat inom byggmaterialindustrin och varit med om att bygga och starta lättbetongfabriker i tre världsdelar bland annat Egypten Iran Jugoslavien Rumänien och Filippinerna. Jag har varit projekledare för renoveringen av en MGB 1967 och en Alfa Romeo Giulietta Sprint 1962. Jag är motionslöpare med några Veteran SM-medaljer i prisskåpet.
Jag har varit samlare i stort sett hela livet och samlat på allt från tändsticksaskar, apelsinpapper och frimärken till veteranbilar och dockor från olika länder
Att samla på leksaker är något som har ökat för varje år. När jag var barn i slutet av 1940-talet var det säkert mycket ovanligt att samla på leksaker och de som då samlade var de riktiga entusiasterna, med tid tålamod och god ekonomi.
Jag har samlat leksaker sedan mitten av 1980-talet. Det var då jag arbetade i Egyptens huvudstad Cairo och en dag passerade en leksaksaffär som skyltade med en leksaksbil från 50-talet tillverkad i litograferad plåt. Jag gick in och köpte den för några kronor. Sedan började jag besöka affären någon gång per vecka eftersom jag insett att det var en mycket speciell leksaksaffär. Man sålde nya leksaker men hade även leksaker från 50- och 60-talet kvar. Jag köpte plåtbilar, dockor, träleksaker med mera och hade minst två välfyllda (stora) resväskor med mig när jag flyttade tillbaka till Sverige 1987.
Där började jag systematiskt leta efter fler intressanta leksaker, främst bilar, tåg och flygplan av litograferad plåt från 1950- och 1960talet genom besök på olika slags marknader, annonsera i tidningar med mera Det var också ett stort nöje att kunna komplettera min samling med de leksaker som jag så förutseende sparat sen min barndom.
Efter några år var marknaden genomsökt på leksaker som passade in i min samling så jag vidgade mitt samlarområde till att gälla alla sorters leksaker som barn på främst 1950- och 60 talet lekt med.
Tyngdpunkten för mitt leksaksamlande ligger dock på leksaker av litograferad plåt från början av1950-talet. Det är också från den perioden min erfarenhet och kunskap är som störst, helt enkelt därför att jag ju var med på den tiden och har upplevt hela utvecklingen i det verkliga livet och därmed också i leksaksvärlden.
Man brukar också säga att leksakerna speglar den vuxnes värld och visst är det väl så, titta bara på vilka leksaker som varit populära tidigare. I början på 50-talet var det fortfarande tennsoldater, tanks, pistoler och indianutrustning, men sedan när bilen började bli populär kom alla typer av leksaksfordon att stå överst på önskelistan i varje fall för pojkar. När det gällde flickor hade kanske tidsepoken inte lika stor betydelse. En radikal ändring i vad flickor lekte med kom i början på 1960-talet då Barbiedockan introducerades.
I takt med att svenska landslag gjorde sig gällande utomlands och refererades på radio och senare visades i TV så kom också olika sorters sportleksaker (till exempel ishockey- och fotbollsspel). Samtidigt utvecklades tillverkningstekniken så att massproduktion av leksaker blev möjlig utan allt för stora investeringar. Dessutom kom nya material till exempel bakelit, aluminiumplåt och plast och därmed möjlighet till tillverkning av nya typer av leksaker. Import av leksaker ökade också markant inte bara från Tyskland och England utan även från Japan vars leksaksindustri 1950 fortfarande låg i sin linda. Runt 1960 började också de batteridrivna leksakerna att dominera marknaden och då främst från Japan.
En av tjusningarna med att samla på leksaker är att kunna göra ett fynd, hitta något ovanligt, köpa av kompisars vänner och så vidare. Att bygga upp en skrotgård med gamla väl använda eller sönderlekta, rostiga ej kompletta leksaksfordon, kan faktiskt vara mycket roligare och mer givande än att köpa en samling leksaker som bara innehåller dyra samlarobjekt.
Om jag kan glädja andra genom att visa mina leksaker i museet så har jag uppnått ett av mina mål med museet.
